Kul artikel i Svenskan i går om bokbloggar. Kommer amatörerna att ta över och “förstöra” litteraturkritiken nu? Ack och ve! Vart är samhället på väg?
Jag tror nog jag skrivit det ett par vändor här, men gör det igen: varför envisas med att göra skillnad på en bokblogg och en papperstidning? Det är ju du som läsare som ska göra bedömningen om du upplever avsändaren som trovärdig, inte det faktum att det står “Stora dagstidningen” eller “lilla bokbloggen” i sidhuvudet. Vi på Järnringen Förlag betraktar i alla fall bloggen på precis samma sätt som en tidning, tv, eller radio. Märkligt att alla ännu inte gör det.
Nåja. En kul detalj i sammanhanget (i SvD:s artikel) är att Ann-Marie Skarp, vd på Piratförlaget, säger sig kunna sätta ett citat från Bokhora på sina pocketböcker. Det framgår inte om hon gjort det ännu, men när vi fick ett riktigt gott omdöme av Bokhoran Jessica (Skördedrottningen fick 4 av 5) ska jag ändå erkänna att jag funderade både en och två gånger på om jag skulle använda det som en blänkare för boken eller i ett säljbrev. “Tänk om inköparen tycker det verkar oseriöst med att en bokhora recenserat?”, “Kanske väcker anstöt?”.
Sådana tankar.
Resultatet blev att jag lade med Bokhora-omdömet på vissa av utskicken. Magkänslan fick styra när det var läge. Och inte. I dag hänger den dock alltid med. Bokhora är ju väldigt inne nu. Syns i tidningar, citeras på webben och får stå modell för bokbloggen mot papperstidningen i SvD. Ett utmärkt exempel på hur kvalitet på nätet belönas. Trots att de fem tjejerna som driver sajten valde ett namn som utan tvekan skulle kunna ge en hyffsad uppförsbacke i starten …