Det är skräcktema på Bokhora i veckan. Kul! Och i SvD konstateras att skräcklitteraturen (för unga) är på stark frammarsch. Just vad vi också tycker, både för unga och för en mer vuxen målgrupp. Andreas Marklunds Skördedrottningen är som bekant vår första skräckroman, och det kommer absolut fler som det ser ut i dag.

Hoppas kunna presentera åtminstone en ny titel redan innan november är slut. Och går allt som planerat ytterligare två efter årsskiftet. Just nu dock  fullt sysselsatt med en annan slutproduktion så måste sluta blogga ..  måste sluta blogga … måste …

… med material till nästa nummer av speltidningen Fenix. Denna gång har vi lämnat ifrån oss ovanligt mycket material. Och fantastiskt bra sådant. Myser särskilt över det Mutantmaterial som Petter Bengtsson och Arvid Trybom tåtat ihop. Får mig att tänka tillbaka på det underbara 1986 …

Utöver ett härligt Mutantmaterial blir det också en djupdykning i Coriolis. Texter, tankar från oss och bilder. Vill egentligen inte säga så mycket mer än att om du är det minsta nyfiken på spelet så är Fenix kommande nummer tidningen för dig.

Nu dags för lite tv-serier.

Finns det någon diagnos som går under beteckningen telefonöra? Alltså nån slags motsvarighet till tennisarm och Xbox-tumme. Efter en och en halv timme i luren med Sabe känner jag hur som helst av symtomen. Vi har gått igenom pdf:er av alla corioliskapitlen för att fastställa vad som är kvar att göra. Och det är inte särskilt mycket! Nog kommer det att ta ytterligare några veckor innan dokumentet är redo att skicka på tryck, men det beror mest på att inblandade knegare dras med en annan allvarlig åkomma: så kallat lönearbete.

   En sak som vi just nu grubblar över är om, och i sådana fall hur, vi skall utmärka speltekniska termer i brödtexten. I Mutant använder vi ju till exempel stor begynnelsebokstav för alla färdigheter (ex. Undre världen, Etikett eller Fingerfärdighet). I Coriolis regelbok handlar det bland annat om rollpersonernas bakgrund/Bakgrund och färdigheter/Färdigheter. Vad säger ni? I kapitlet om Bakgrund nämns just det ordet förstås väldigt många gånger – ibland relaterat till hjältarnas livshistoria, ibland till den regeltekniska termen bakgrund. Är det nödvändigt att skilja på de två och hur tycker ni i så fall att man ska göra (gemener/versaler, kursivering, olika typsnitt eller kanske handskrivet i huvudförfattarens blod)…

Känns som en evighet sedan min första provkaraktär fick prygel av ett par Nekatra i vår testspelssession av Coriolis regelsystem nere i Köpenhamn. När en ny bunt av Martins otroligt stämningsfulla bilder trillade in i går kan jag med glädje konstatera att mitt “finest moment” förevigats i den kommande regelboken. I den här bilden skruvat till min karaktärs fördel, kan tyckas. Men som många i tredje horisonten vet: En Nekatra kommer aldrig ensam …

I övrigt har kapitel 2,3,4,5 och 6 nu skickats ned för sista läs- och korrekturvända till vår man i Uppsala. Och det är alltså inte Lilja jag talar om utan ett par helt färska ögon. Johan, som är stor sf-kännare, språkgalning och agronomkleptoman har aldrig tagit del av Coriolistexter tidigare vilket känns perfekt när vi nu är i princip blinda för våra egna dokument. Håller tummarna att han ska gilla det han läser …

Nu snart dags att hämta upp Sabe från öppna förskolan för nya tag …

För fjärde året i rad dyker Mutant – UA upp på konventet Sävcon norr om Umeå. Kul att finnas representerade även på mindre konvent och det här året har vi en inbjudan att komma och berätta lite om verksamheten också. Ska verkligen försöka ta oss tid till det.

 I övrigt i veckan är det Coriolis som gäller. Sabe är uppe för hårt arbete under veckan och förhoppningsvis ska vi kunna färdigställa de flesta kapitlen i boken. Skulle vi dessutom hinna en snabbgenomgång av Gazalis sista färd så vore ju inte det helt fel.

Men nu en löprunda. Spelade uselt i gårdagens innebandymatch och måste få det dåliga självförtroendet ur kroppen. Och vad passar då bättre än att späka sig själv en smula. Go Torquemada!

Jorå mitt kära spöke (se kommentar till förra fredagens inlägg), visst blir det fredagsmys även idag! Och det har jag förtjänat! Största delen av dagen har gått åt till att läsa igenom det material som inom kort börjar räkna ned till lanseringen av Coriolis grundbok. Det handlar om fortsättningen på den följetong vars första tre avsnitt redan finns på spelets hemsida. En riktigt härlig historia, på min ära! I övrigt har jag tittat på ett bokmanus och pysslat med lite material till nästa nummer av speltidningen Fenix, där vi finns representerade med två artiklar (om allt går vägen). En av artiklarna har kopplingar till den kommande ulvriketmodulen till mutant, och apropå det har jag just fått tillbaka modulens första halva från språkgranskaren. Andra halvan hoppas jag skicka till granskning efter helgen, samtidigt som layoutmästare Sabe får till uppgift att börja sätta boken. Förresten … jag kan naturligtvis inte undanhålla er ett litet utdrag ur del 1. Ett nytt mutantsläkte har sett dagens ljus:

 —

Utmed – ja till och med i – den giftiga sjön Graugraven kamperar ett sorgligt mutantsläkte. De kallas gölmänner på grund av sin hemvist. Namnet är passande, men kanske inte beskrivande nog. Det mest utmärkande draget bland gölmänner är nämligen inte att de bor i en göl eller att de har insjunkna ansikten, dumgloende ögon och stripiga kalufser. Och det är inte heller deras ibland självlysande och möglande kroppar. Nej, det är den strålsjuka de bär på. Alla gölmänner är smittade av strålning och sprider lätt rötan vidare.

När det gäller böcker, sf och annat gluttar jag givetvis runt på en hel massa platser på webben, men här är i alla fall 9 – utan inbördes ordning – svenska bloggar som jag just nu dagligen kikar in på:

1. Eskapisten (http://eskapisten.wordpress.com/)

2. Bokhora (http://www.bokhora.se/blog/)

3. Du är vad du läser (http://pinkunicornblog.blogspot.com/)

4. Riotminds (http://riotminds.blogspot.com/)

5. Svensk fantastisk litteratur i Sverige (http://sff-i-sverige.blogspot.com/index.html)

6. Vetsaga (http://vetsaga.se/)

7. Fanspan (http://sfweb.dang.se/a/span.html)

8. Ampersand (http://vetsaga.se/a/)

9. Konkarong (http://konkarong.se/)

Vilka läser du? Och vilka har jag helt missat? Kommentarsfältet är ditt …

En mycket produktiv arbetsdag är till ända. Bland annat har första halvan av Ulvriket I skickats på språkgranskning, tidningen Fenix har kontaktats rörande utrymme för en mutantartikel och illustrationsuppdrag har parats ihop med lämpliga tecknare. Störst tid har dock ägnats åt att formulera produktionsplaner för tre coriolisrelaterade trycksaker som vi hoppas ha i butik innan nästa sommar. Den nyfikne får tålmodigt vänta på lanseringsplanen, men jag tycker absolut att det ser spännande ut. Apropå det glömde jag meddela att jag förra fredagen läste manuset till Gazalis sista färd – det äventyr som medföljer grundboken vid förhandsbeställning. Det kommer att bli en mycket bra och stämningsfull introduktion till spelvärlden. För man bjuda på ett smakprov månntro?

-

Nuets påträngande närhet: Rött ljus och svaga pulsar med vitt ljus, ett vinande ljud, tungt huvud. Ni måste ha vaknat, och det här är det omtalade stasillamåendet. Omtalat med goda skäl i så fall. Inga order, inga direktiv, bara kallt golv under er och en kropp som inte vill röra sig. Koden till den personliga boxen kommer med automatik, utrustning tas på med stela händer – inga vapen såklart, de finns i rustkammaren invid kommandobryggan. Ni tittar er omkring, ser andra som ni, frusna och stela, kisande i det svaga ljuset. Fortfarande inga order, inga direktiv och ingen rörelse ovanifrån. Lager på lager av stasbäddar, ni var drygt trettio som lade er här, varför är det bara ni som är vakna? Någon av er begär mer ljus med hes röst, får inget. En annan ropar på skeppsdatorn, inte heller det ger något svar. Ni tittar på varandra, ni tittar uppåt längs spiraltrappan, mot pulsarna av svagt vitt ljus genom den röda belysningen: Nödbelysning såklart. Nödbelysning. Nöd…

Ryktet säger att Sabe har landat i Sverige igen. Passar utmärkt då det finns högar med jobb att ta tag i. Corioliskapitel ligger och väntar, vi har lovat layouta ett Mutantäventyr till minikonventet Sävcon (där vi alltid finns med), och tankar finns att göra några riktigt schyssta tavlor med Mutant- och Coriolismotiv. Kommer nog kosta en slant men känns samtidigt som en kul grej att kunna erbjuda. Får väl se var det landar.

 Har äntligen fått tillgång till Mutant.nu igen också. Vår accessfil (vad det nu är) var tydligen allt för stor för sajtens bästa och när vi nu raderat den är allt frid och fröjd. Så nu ska det alltså gå att uppdatera sidan med nytt material. Vi börjar med en liten uppdatering av lanseringsplanen för spelet …

Från den kommande uppdaterade lanseringsplanen för Mutant – Undergångens arvtagare:

Junker Franz hade inte varit posterad vid sydfronten i mer än en vecka när atomvintern slog till. En bitande kuling, så kall att den nästan förvandlade vätskan i hans spritkök till is, drog upp från Gruznans frostiga avgrundsdjup och hotade att tillintetgöra pärbomarkens inbyggare och försvarare. Men Junker Franz var en stolt och karsker knekt i kommendantens armé: han accepterade sin lott med jämnmod. Han gjorde sitt bästa för att hålla humöret på sina fyra underlydande uppe – de plumpa skämten om köldskador på diverse dinglande kroppsdelar ekade mellan b-tongväggarna i Spaningsbunker 17.

När ljudet av blåstens vinande i skyttegluggarna överröstades av en dundrande tordönstämma fastnade dock lustigheterna i Junker Franz såriga strupe. Han rusade upp från pallen, ryckte åt sig kurtzkarbinen och spanade ut i det virvlandet infernot. En väldig gestalt – ett muterat vidunder av päls, betar och fradgande vrede – uppenbarade sig inte mer än fem meter från bunkerns södra långsida. Den obeväpnade babbaren stannade upp och riktade en dödsföraktande blick mot Junker Franz och hans mannar:

”ÜBERST HÖVDING, STORDRÄPARN, LÅTER ANMÄLA ATT ULVAKRÄKENS TID ÄR FÖRBI!”

Fem karbiner avlossades nästan unisont och fällde kuriren till marken i ett moln av rödskvittrad snö. Men Junker Franz hjärta slutade inte att bulta för det. Han riktade en flyktig tanke till sin kona och sina barn, och sedan beredde han sig på att dö. Frågan var nu bara hur länge det skulle dröja innan sydfronten översvämmades av bepälsad, förkroppsligad mordlystnad.