För några sekunder sedan skickade jag över kapitlen Utrustning samt Fordon & Rymdstrid till Sabe för layoutmässig finputsning. Det betyder att bara två kapitel återstår innan projektet är i hamn för min del. Det kommer att kännas tomt när boken är färdig att lämna redet. Så är det faktiskt vid varje produktion – man minns ögonblicket då man lämnade iväg sin bäbis med smärtande klarhet. Värst hittills, för min del, var nog den dag då jag lämnade Hindenburg – Min Älskade till Sabe för vidare leverans till tryckeriet. Förmodligen beror det på att jag arbetade med kolossen i nästan ett år och att jag skötte skrivandet helt själv. Men frågan är om det inte kommer att kännas nästan lika mycket när Coriolis regelbok skickas till tryck. Kanske av andra skäl, dock. Vi har knogat med den i tre år och det är startskottet vårt första helt egna rollspel. Mutant “lånar” vi från Paradox, Coriolis är vår egen lilla bäbis. Där finns drag av oss alla och det är bara att hoppas att blandningen faller rollspelssverige i smaken …

Sitter och jobbar med rollformulär till Coriolis och funderar på om det är värt att göra ett digitalt formulär där du kan skriva in dina värden direkt i en pdf och sedan skriva ut det. Hur många här på bloggen använder det vi gjort till Mutant? Ett formulär som du för övrigt hittar här!

Sabes ansiktsuttryck fick mig omgående att ana oråd när jag dök in på jobbet i morse. Jag kände omedelbart igen minen från min äldsta son, när denne gjort något som han inte borde göra. Och mycket riktigt: Jag har blivit utsatt för en omslagskupp!

Under en lågupplöst A3-utskrift av Coriolisomslaget pockade en annan bild på min uppmärksamhet – en bild som jag inte sett tidigare. Det visade sig snart att Sabe och Martin i lönndom jobbat fram ytterligare ett omslagsförslag. Dessutom ett som fångade mig direkt. Så nu är det dags att kontakta Veronika på vårt tryckeri för en kalkyl på att göra en del av spelets upplaga med annat omslag än det tänkta.

Vi får väl se vart detta slutar …

… Max. Alla som följer bloggen vet att Järnringen gillar Max och Max gillar Järningen. Så självklart blev det som det blev när det var dags att få i sig lite energi under resans gång.

Och jag som trodde att sättet var att äta med händerna, så fel jag hade…

Här ser vi Mattias i en blå och grårandig stickad tröja ätande ett friskomål med plastbestick.

Två Järnringare ute på resa i dag. Mattias och Sabe (den senare med kameran i högsta hugg) arbetar med ett nytt spännande projekt jag hoppas vi kan berätta mer om inom kort. Båda är dock på väg till Umeå och om allt går vägen har vi en hel veckas Coriolisjobb att se fram emot från och med i morgon. Mest är det Sabe som har att göra med slutfix av kapitel 1-7, men nu har också finslipning börjat på det första äventyret till spelet (Gazalis sista färd) så jag antar Mattias får en lunta på sitt bord också.

Passar också på att puffa för två finfina julpaket till Mutant som dykt upp i vår nätbutik. Kika på dem här!

Och så en lite bonus till. Under december dyker det upp lite nytt gratismaterial på Mutant.nu. Några för tidiga (eller för sena) hjulklappar

Lite dåligt på bloggfronten just nu. Stora delar av mina tidsresurser går nämligen åt att rädda det som räddas kan från min arbetsdator, som varit ofin nog att totalhaverera. Eller 80%-haverera i alla fall. 

Allt Järnringenjobb ligger på annan disk än den som just nu tuggar sig igenom någon slags diskkontroll så det ska inte vara någon fara ur den aspekten, men ändå otroligt irriterande att tvingas ägna en hel helg åt att tillbe BIOS-gudar och annat i hopp om att datorn ska börja funka igen …

Surfade in på Aktuellts nya sajt “Öppen redaktion”. Ett kul initiativ som tar dig som tittare bakom kulisserna i det dagliga nyhetsarbetet. Givetvis härmas de och kallar sin tjuvtitt in i den redaktionella världen för “Inblick”

 Kul idé hur som  helst. Hoppas det funkar.

Har trillat in ytterligare två korrade kapitel till Coriolis i helgen, nummer sju och åtta, och så snart Mattias har återhämtat sig från sin zonröta hugger han och Lilja tag i arbetet att ta ställning till korrektur. Själv har jag laddat upp med ny färgpatron i företagsskrivaren, för nu är det snart dags även för mig att skriva ut “boken” på papper och lägga den på nattduksbordet för egen genomläsning, från pärm till pärm.

Medan Mattias jobbar hårt uppe i Umeå tänkte vi jobba lite här i Stockholm. Passade på att dokumentera Sabes hårda arbete under gårdagskvällen när vi besökte Paradox Interactives suveräna New York-klubb. Ett mycket krävande jobb – som i dag tar ut sin rätt i form av något som vår husläkare och kartritare Johan skulle kalla försämrat allmäntillstånd.

Klockan är snart tio på lördag morgon, men själv har man varit vaken i tre och en halv timme. Den gångna veckan har bjudit på tvååringens första magsjuka – inte så allvarlig men självfallet en käpp i hjulet – och i morse insjuknade åttaåringen lagom till att elvaåringen kom hem gråtande efter att ha tappat nycklarna någonstans i snön. Bara att väcka den sjusovande sambon, dra på täckbyxorna och ut för att leta nycklar. Elva minusgrader. Inte kul!

—

Särskilt mycket JFAB-jobb har det inte blivit detta veckoslut. Under dagen planerar jag att ringa runt till en handfull frilansare och skaffa mig lite överblick, men det får nog vänta någon timme. Jag tänkte dessutom skriva ihop en julspecial till landets bokhandlare med ett fint erbjudande att ladda bokhyllorna med skördedrottningar inför decemberrusningen. På coriolisfronten finns inte mycket att rapportera. Vår korrläsare har tvingats ägna sig åt annat den sista tiden, vilket innebär att jag har suttit sysslolös. Däremot ryktas det att Sabe har dragit igång slutspurten på sin front, så vi får väl hoppas att jag hinner färdigt utrustningskapitlet innan han är klar med 1-6.

—

Nu en kopp kaffe. Sedan tror jag att det är dags att väcka Måns med en enerverande liten telefonsignal…

Det är inte alltid roligt att läsa vad andra tycker om det vi gör. Som igår när jag snubblade över en rätt brutal sågning av Skördedrottningen. Så hård att bloggrecensenten faktiskt tycker att den suger golfbollar genom trädgårdsslang (vilket var en väldigt fyndig formulering). Känns såklart tråkigt att inte alla gillar det man gör, men det är bara att bita ihop och jobba vidare, och konstatera alla olika åsikter sporrar för ännu hårdare arbete framöver

Som tur är behövde dock vare sig jag eller Andreas somna gråtandes. Universitetstidningen Vertex har också recenserat boken relativt nyligen och där gillade man den mycket. 

Vill du läsa om hur hårt vi suger gör du det med fördel här!

Vill du läsa om hur otroligt bra Andreas debutroman är, gör du det bland annat här!

Appropå Skördedrottningen föreslog Mattias också i morse att vi skulle fixa ett bra julerbjudande till bokhandeln, så det är något vi ska fundera på under veckan.

Nu dags att börja lobba för ett besök på MAX. Skrovmål är dagens lunch!