Att fly till andra världar

Det är något speciellt med den typ av litteratur som låter läsaren fly bort, det är därför inte konstigt att det finns bokhandlare och förlag som specialiserat sig på denna typ av litteratur.

Denna typ av eskapism är troligen ungefär lika gammal som det mänskliga språket över huvud taget. Människor har alltid sökt förklara saker i sin omgivning och göra förutsägelser om framtiden. Forna tiders sagor försökte förklara fenomen i tillvaron som var svåra att förstå på andra sätt, och gjorde det genom att berätta om älvor, jättar och drakar. Med tiden uppstod en annan typ av sagor, som inte främst skulle ge förklaringar, utan ge barn och ungdomar moraliska exempel att följa. Dessa sagor var dock inte alltid så roliga att lyssna på, och de förbättrades därför undan för undan för att bli mer underhållande. Till slut hade en ny typ av sagor uppstått: de som endast hade i syfte att underhålla.

Skillnaden mellan saga och fantasy

Sagor berättas in i våra dagar, men de har även varit en viktig inspirationskälla för en specifik litteraturgenre, nämligen fantasyn. Det som skiljer denna genre från exempelvis H.C. Andersens saga om den lilla sjöjungfrun är att fantasy nästan alltid är mycket specifik: fantasyn utspelar sig i en fiktiv värld, eller i en alternativ version av vår verklighet. Författaren gör aldrig anspråk på att skildra verkligheten objektivt, vilket annars är vanligt inom skönlitteratur. Det här innebär att författaren fritt kan hitta på varelser, folkslag, och mycket annat, och att det finns ett kontrakt mellan författaren och läsaren om att den värld som presenteras helt och hållet är författarens egen skapelse.

Det här gör att författaren kan ta sig långtgående friheter: i George R.R. Martins serie A Song of Ice and Fire kan årstiderna vara i flera år, och de går inte i cykler. En vinter som sträcker sig över tio år kan följas av en sommar som varar i fem år.

Tolkien och hans efterföljare

Det är svårt att säga vem som var den första fantasyförfattaren, men det går inte att komma undan två namn: C S Lewis och J R R Tolkien, som knappast behöver någon närmare presentation ens för den som inte läst någon fantasy alls. Vissa skulle nog säga att framför allt Tolkien har förstört fantasyn, eftersom så otroligt många författare har följt i hans fotspår, och lagt sig ganska nära honom. Men dagens fantasy rymmer så mycket mer än så: Stephanie Meyers Twilight-serie, romanerna om Harry Potter, Nikolaj Perumovs uppföljare till Tolkiens Härskarringen-trilogi, som berättas ur ett östligt perspektiv, och George R R Martins blandning av magi och drakar med högst världsliga konflikter om tronen över de sju kungarikena. Det går att skriva fantasy som är könlös och superestetiserad, och det går att skriva fantasy som får läsaren att känna avloppsstanken från en medeltida stadsgata. Inte minst har feministiska författare insett att de kan skriva om dagens samhälle och dess problem i form av fantasy.

Som ett sidospår kan nämnas att Erica Leonards roman Fifty Shades of Grey har utvecklats ur fan fiction-berättelser som hon skrev om en av de senaste årens allra mest berömda vampyrpar: Edward och Bella i Twilight-serien.